Jag väver mitt eget nät
Jag väver mitt eget nät idag. Sakta men säkert - effektivt. Omtumlad sitter jag på gatan med knäna i kors, världen virlvar runt och människor passerar och försvinner.
Det är bara jag där - för mig själv - ljus i mörker, eller mörker i ljus? Vad som är jag kan aldrig bli förstått av alla runtomkring. Det är jag S T O L T över. Vem vill förstå? Vem vill veta?
Inte jag.
Ditt liv är ditt liv - lev det som om det är ditt. Lever bara en gång - lever som jag är nu. Tänker göra allt jag önskar, det som andra nervöst skrattar åt och vänder andra kinden till. För jag är inte modig - tror jag inte iallafall. Men rädslan får aldrig ta över. Mina drömmar är mina, inga andras, ingen finns till att ta de ifrån mig.
Jag väver mitt eget nät idag. Börjar bli till något vackert. Så skört men samtidigt så sammankopplande starkt - kan hålla alla nationer, universum, av alla slag. S å f r u k t a n s v ä r t v a c k e r t . Livet är inget spel att spela perfekt, där du drar de dragen vilka ger dig storvinsten. Livet är det där stora stora misstaget som måste levas ut - fullt ut. Står i regnet, i natten, naken inför världen - inför stjärnor och all materia. Springer till smärtan, springer mer och mer och flyger tillslut. Svävar där allt är allt och inget, fast kanske något trots allt. Gråter sönder min själ där allt är tomt och händer skakar, tjut ljuder - stänger min mun - tjuten tystnar. Skrattar hejdlöst och faller sedan ihop. Likt ett tomt bananskal ligger hon - ivägen och folk halkar, slipper ner i avgrunden - tills de som ser, de som älskar plockar upp henne, har själen i sin hand och blåser sakta åter liv i hennes lungor. Respekt faller, svikna folk försöker tappert plocka upp sitt mod, sin livslust - den som ligger på gatan där folk trampar och går, där de etsas fast mot asfalten, trycker sina ansikten mot marken i en sista bön.
Jag väver mitt eget nät idag. Börjar få ordning. Eller vem försöker jag övertyga egentligen? Det finns ingen ordning i mitt liv - bara röra. Men det är så jag vill ha det. Röra - en ENDA STOR HÖG av livsspår. Då vet jag att jag är på rätt väg. Jag skapar som sagt mig själv på vägen och mitt själv skapar mitt liv. Jag är på perfekt startsats i galaxen. Vetskapen om min framtid ger mig lycka - känner mig trygg. Kolla på mig snett, gör vad du vill av dina åsikter om mig. J a g k u n d e i n t e b r y m i g m i n d r e .
Som sagt.
Jag väver mitt eget nät
Kommentarer
ellinj
GILLA :)
Sara
Är mållös, det här är det vackraste jag läst på väldigt länge. <3 Det är du som är otrolig!
Trackback
