Norrskensbarnet

Jag vill springa, jag vill springa i havrefälten utanför mitt fönster. Men då blir nog grannen sur, men han kommer inte veta att det var jag, kanske jag ska göra det ändå? Åtminstone en gång. Och sen ska jag cykla en liten tur, sen springa mera. Tills det känns som att det brister, men då ska jag springa ännu mer. Sedan ska jag rita. Och måla. Som aldrig förr. Ska jag måla, det var alltför längesen nu. Jag känner att det lever inom mig. Sen ska jag fullstänidgt och helt och hållet hänge mig själv och min kropp åt musiken. Bara lyssna, men ändå inte. Leva. Jag ska leva musiken.

Mitt liv är mitt och endast mitt eget att leva. Jag är fri. Jag är jag. Och jag lever. Jag kan kämpa för min egen frihet för jag vet vad frihet innebär. Det är min egen revolt, mitt eget beslut. Ingen ledare, hur god han än må va

ra, ska behöva berätta för mig hur det är att vara fri för att styrka mig inför striden. Det är bara jag som utkämpar den, för min egen skull. För min egen frihet. För att jag ska kunna vara fri.. De andra kan följa mig om de vill, vi kan kämpa och slåss tillsammans. Men de måste kämpa för sin EGEN frihet. Ingen annans. Detta är deras liv. Detta är mitt liv. Vi lever först och främst för oss själva, för vi är bara var och en egen människa. Det är våra enskilda små liv som utgör massan av ALLT. Lev era liv här och nu. Om ni vill leva så ta möjligheten, vänta INTE på att någon annan ska erbjuda er chansen till frihet. Ta den med all er makt, för det är eran rätt. Att få leva och att få leva i frihet. Ta den. Vad väljer ni?

Jag väljer LIV