Norrskensbarnet - Vi föddes för att vinna

Idag är det fredag, spolar vi tillbaka tiden 2 hela dagar så för det oss till Daniel Adams-Ray och hans musik. Han uppträdde nämligen här i självaste Lysekil som jag har en känsla av att jag nämnde i förbigående i förra inlägg. Men hursomhelst man kan aldrig få för mycket av det goda! När vi kom dit var det inte så mycket folk (vi var ca 40 minuter tidiga) och himlen var oroväckande mörk. Och jovisst, det började regna och självklart hade vi inget paraply med oss. Så där stod man i shorts och skjorta och var fullkomligt nerdränkt. Jag ska inte klaga, det var faktiskt ganska komiskt och gav många anledningar till skrattanfall bland oss. Vi fick ialla fall stå under en liten tjejs paraply sedan som hon snällt erbjöd till oss. Då hade vi ännu roligare för hon hade ganska så smittande positiv energi (plus att vi slapp bli ännu mer blöta då).

Sedan efter en lååång väntan gick Daniel upp scenen tillsammans med sitt crew. Jag kan säga att hade jag blivit döv den dagen så skulle det inte ha berott på att jag inte hade några öronproppar, utan p g a dessa hysteriska tjejerna som inte ville sluta skrika. Jag hörde ett "jag älskar dig!" också mitt bland ropen och skriken, varpå merparten utav publiken vände sig om för att hitta den som "uttryckt sin kärlek". Stackarn, någon borde säga till henne att det inte kommer bli något giftermål mellan de båda hur mycket hon än skriker och kråmar sig. Iaf för att komma till slutpoängen: Daniel Adams-Ray var helt jävla grym och lika bra sist jag såg honom och hans musikbegåvning är ofattbart unik.

Kära Elin och Emma

Var tvungen att ta med den här bilden bara för att det ser ut som att han kollar rakt in i kameran

Så otroligt begåvade är de