Jag älskar er alla, underbara människor som bryr sig om mig, men låt mig bara få ha denna avreageringsmetoden ifred. Om jag någonsin mår allvarligt dåligt så är det ju klart jag pratar om det. Just igår var det bara för mycket med alla läxor och regn och slask - och kanske början på en förkylning - att jag bara ville få det ur systemet, och redan när jag skrev de sista orden i inlägget så kände jag redan hur mycket bättre jag mådde.

Så tack för att ni bryr er och finns där, men jag går bara igenom vad varenda annan människa går igenom när den stressar p g a skola o ch plugg - man kan inte ta sig igenom livet utan stress.

Och sanningen är den att jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv som jag är nu, här i Göteborg, med oändligt trevligt folk och vänner omkring mig, med känslan av att jag kan göra vad som helst om jag bara vill det tillräckligt mycket. Fan jag måste säga det ( med risk för att låta ego) - jag  ä l s k a r  Göteborg och mitt liv och mig själv och världen och alla omkring mig.