Ropa ut över bergen och du har mig fast i dina järnklor



Nu ser jag vad som finns i texter - låtar och filmer. Jag ser. Jag förstår mig själv för första gången, och det skrämmer mig. Likt en förvrängd spegelbild har jag gått runt och sett mig själv med en oskuldsfull flickas blåa ögon.. Men mognadens trilskna hästar springer ifatt mig och tar ner mig, tillbaka till Verklighetens dal. Örnen som sett allt - han som vakar - ingriper inte, han vet att naturen måste ha sin gång. Mitt hjärta bultar, slår och dunkar. Jag är rädd. Likt en virvlande höstvind ändras prioriteringar och önskningar och begär. Mitt hjärta försöker sjunga och min kropp skriker i förtvivlan, men mitt yttre ler perfekt och låtsas som inget. Mitt sunda förnuft är rädd för vad jag känner, jag vill inte ta de chanser rakt framför mig och inte heller vill jag bränna de broar som leder över floden Fördömd.
Jag är rädd.
Jag är rädd.
Jag är rädd.
Jag är rädd.

När det känns som att lyckan är stulen

Jag är så enormt lycklig just nu. Livet verkar verkligen vara hur bra som helst. Men det känns stulet. Oförtjänat. Vad har jag gjort för att förtjäna vara så lycklig? Världen kommer snart bli svart igen ändå. Men jag vill inte. Jag vill att världen ska vara rosa, blå, röd, grön, indigo, violett, turkosa, senapsgul, vad som helst! Jag vill slippa vara ensam.
Jag vill vara L Y C K L I G.

Midnight moonshine

Klockan är midnatt just nu och jag är tillbaka i underbara vackra Lysekil! Med Elin och Emma sitter jag nu här (eller snarare halvligger på ett knöligt gosedjur med nackspärr) i min kära gamla säng. Härligt, visst, att hälsa på nära och kära i lilla U-hamn men skönt att vara tillbaka hem. Vädret var helt galet när vi kom fram, sol så långt ögat kunde nå och så hett att man funderade på att hoppa i havet (med kläder och allting)! Men härligt är det ändå.
Och imorgon är det en av världens bästa dagar ever, för Daniel Adams-Ray är så generös så att han ger oss alla Lysekilsbor en gratiskonsert vid hamnen och han är ju så bra och begåvad så då är det självklart att man går ner dit för att lyssna (trots att man skulle höra det från vårat hus ändå)! Så det känns som om att hela veckan och framförallt morgondagen kommer bli fantastiskt lyckad!

New tomorrow

Har precis haft besök av familjen som flyttar in i vårat hus. De var väldigt trevliga (och deras barn var väldigt roliga att busa runt med^^) så nu känner jag att det inte längre är lika sorgligt att sedan lämna det här stället nu när jag vet vilka det är som vi lämnar över det till. Visst kommer det vara hemskt, men det känns ändå bättre nu i förhand än det har gjort. Så det var väldigt kul att de kom på besök (lite variation mot vardagen: att sitta och uggla på sitt eget rum för ingen har någonting att säga, jag, mamma och pappa då.)! Och jag har också gjort färdigt min ena pil (det blev bara en, det var alldeles för jobbigt, plus att jag har så himla ont i min tumme som svullnat upp efter allt täljande) så nu är det bara klänningen, som jag strax ska börja på, och tråden till pilbågen kvar!

Norrskensbarnet

My heart is beating differently, and just the same as yours.

RSS 2.0